Häromdagen var vi på Öb och köpte ett par ben till hundarna, tjurmuskel (tror jag det var). Sen dess stinker det as här hemma. Dem luktar verkligen inge vidare, och lukten går fasiken inte bort. Så, så länge dem inte tuggas på får de vara ute på balkongen (benen alltså ).  Hundarna håller dock inte med. Jätte smaskens tycker dom

Från igår: Emil, Lilly och Liam – tre glada vovvar

Imorse var det hela 28 minus. Nu på dan var det inte heller så mycket varmare, 27 minus. Kallt men ack så vackert det är ute. Min systemkamera är väldigt känslig för kylan och slutar fungera, men tacka vet jag min ”gamla” kamera. Den är robust och mer tålig uppenbarligen. Var ju tvungen att ta med den när det är så fint ute Lite krampkänningar i hundarnas tassar, men när vi väl är igång så är det inga problem.

Klicka på bilderna för större format

Idag var det första gången på ett par veckor jag hade kameran med mig ut. Första gången sen vi kom hit upp faktiskt

Ja herregud var ska man börja!? Vi är nu i alla fall i Piteå nu. Kom för ganska precis en vecka sen, efter en bilresa från hell! I vanliga fall tar det ca 12-14 timmar att åka upp – det tog drygt 25 timmar för oss att komma upp den här gången… Mer om det en annan gång, har inte riktigt hämtat mig än från den pärsen.

Vi har kommit i ordning här i vårat nya hem. Är riktigt hemtrevligt här nu. Hundarna och jag håller på att utforska området här, skogvägar och promenadstråk. Har även varit förbi brukshundsklubben en sväng. Det är ju gångavstånd dit :)

Och Liam har hunnit bli påkörd också…

Jo det var så här; Hundarna och jag gick på en skogsväg. Emil gick bredvid mig medans Liam var ett tiotal meter framför. Helt plötsligt märker jag att en bil har ”smugit” sig upp någon meter bakom mig och Emil (snön dämpar billjudet jättemycket), jag hade inte hört bilen. Gubben som körde bilen verkade ha väldigt bråttom eftersom han med nöd och näppe och inte särskilt stor marginal, ”trängde” sig förbi oss på den smala skogsvägen.Och till råga på allt hade han ett stort släp med en skoter på som inte var många cm ifrån att skrapa i oss.  Mitt på vägen längre fram stod ju Liam och titta (och fullt synlig). Jag försöker skynda mig efter bilen för att ta fast Liam, som fortfarande står mitt i vägen och tittar åt vårat håll. Men itället för att vänta in mig så jag kan ta undan Liam, vad tror ni att gubbjäveln gör?!! Han knuffar Liam med bilen för att få han att flytta på sig!! Det var ju hyfsat höga snövallar som Liam i panik försökte ta sig upp på, medans han med bilen fortsatte med att preja honom ur vägen. Han lyckades till slut ta sig upp på vallen och gubbjäveln forcerade förbi och fortsatte sin färd. Allt hände inom loppet av någon minut. Jag kokade av ilska samtidigt som jag var orolig att Liam skadat sig. Det hade han som tur var inte gjort… Men man blir ju så jäkla förbannad! Sicket jävla folk det finns, en del har ju inte mycket innanför skallbenet…

Julen har farit förbi i all hast. Den firades hos min syster med sambo. Mycket trevligt! Och allra bäst var min julklapp jag fick av syrran – en pilotmössa. Så härlig! Nu är man varm om knoppen i det kalla vädret.